Grantjärnsbyns Historia

Utsyningen av Grantjälen skedde år 1774. Byn ligger på norra sidan Granträsket och var väglöst land till 1955. Det innebar att byborna var hänvisade till båt, cirka ett par kilometer för att ta sig till skolan och den första telefonen som fanns i Granträsk på södra sidan Granträsket.

Samma resa gjordes sommartid för att komma till Kalvträsk där det fanns post, affär och kyrka. På vintern stakades en väg över isen som plogades på norra sidan sjön fram till Lossmenvägen. Tunga varor forslades vanligtvis med häst vintertid medan det var snöföre.

I 30 års tid hade byborna i olika sammanhang blivit lovad väg av skilda myndigheter. Men trots alla skriverier, korridorspring och stakning var det fortfarande bara löften. I slutet på 40 talet hade bybornas tålamod tagit slut. Det resulterade i en skrivelse med begäran att få lägga ner jordbruken för avflyttning. 1950 besöktes byn av arbetsmarknadsstyrelsen och länets vägnämnd men utan resultat. Det saknades pengar. Burträsk kommun var inne på att till och med bygga vägen i förskott eller åtminstone grov bryta den för att vara någorlunda framkomlig. Men inte det heller gavs tillstånd.

I stället skulle vägbygget sättas upp i en plan, men det skulle dröja länge innan vägen skulle bli helt klar. En landstingsman från Burträsk, förklarade avslaget om medläggningen av jordbruken i Grantjärn så här. För min del skulle jag vara den förste att tillstyrka nedläggning av jordbruken i Grantjärn om jag inte visste att det fanns 850 hektar mark fördelade på fem grannar. Av de jordbruk som finns vet jag att dessa byssbor kommer att reda sig längst och att man har tillräckligt mycket med stödskog till sina småbruk, vilket andra jordbrukare i socknen saknar. Vägen kom så småningom eller i mitten på 50 talet. 

Sedermera bröts också väg till Hemmingen vilket betydde att det fanns genomfartsled mellan Kalvträsk och Hemmingen. Men vid den tidpunkten hade alla bybor kapitulerat. Men vägen gjorde det ändå möjligt att flytta. Grantjärn hade flera olika namn. I Hemmingen som är närmaste granne i väster, gick Granstjälen under benämningen ”Fredagsbacken”. Granträskborna på södra sidan sjön talade om bara om ”nolomsjön.

Grantjälen bestod av ca: 900 hektar mark som till en början delades av två bröder. Utkomsten bestod av skogsarbete, några kor och häst. Den egna skogen var man rädd om. Först på 30 talet började en viss försäljning till skogsbolag, eller kanske lurades att sälja. Det så kallade ”Baggböleriet” gjorde sig känt även i dessa avlägsna trakter.
Skogsbolagen skojade av bönderna värdefulla skogsägor.

Grantjärn har sedan 70 talet befolkats mest av sommargäster. I dag finns en bofast året runt och mitt företags produktion.

Grantjärnsrökta produkter

Det är med stolthet och ödmjukhet jag för traditionen vidare att röka kött och fläsk i Grantjärn. Äger ingen skog men är tacksam att vägen finns. Min morfar Albin Johansson rökte och på sätt konserverade byns kött och fläsk under första halvan 1900 talet. Den rökbastu som han byggde i mitten på 40-talet användes inte så många år då han dog 1952. Bastun som stod och förföll med endast ett spåntak fram till 2008 då jag under några dagar renoverade röken och därmed påbörjade min rökarbana. Hade ingen aning hur det gick till men med en stuggranne i Ture Lövbom fick jag kunskap om grunderna.

Har numera två nya rökbastusar som är kopior av originalet.